Tänk så tacksam man kan vara!

Gud är sååå god! Inför pingsthelgen har vi bett och sökt Herren, eftersom vi väntade besök av Christian Heim som kom till oss i september förra året. Då var vi så glada och uppskattade verkligen den undervisning han har, så bibelförankrad och med egna exempel som förstärker att ordet är verksamt.

Nu kom han tillbaka för en pingstkonferens med den helige Andes gemenskap och närvaro i centrum. Vi började helgen med ett ungdomsmöte. Det kändes lite pirrigt eftersom vi själva inte har så många ungdomar i församlingen. Vi bjöd in från Pingstkyrkans ungdomsgäng, Valentines ungdomar och det kom strax under 25 ungdomar. Sedan var vi också några vuxna som var med och servade dem med lovsång och fika. Hela kvällen präglades av Guds närvaro och undervisningen var rak och tydlig, vad säger Guds ord om olika saker och företeelser i livet. Ungdomarna fick verkligen höra att de är så viktiga! Sannerligen en fin kväll. Detta gav eftersmak att ge de hungriga ungdomarna riktig, stadig mat som gör att de växer. Spännande att se hur det kommer att utformas…

Lördagen samlades vi kl 14.00 med tre kortare undervisningspass och ett kvällsmöte 19.00 där vi verkligen fick ett helige-Andes-nedslag. Underbart att få komma frimodigt inför Herren, skaparen av himmel och jord, för att upphöja Honom och bjuda in Fadern, Sonen och den helige Ande med sin härlighet och helighet, att möta oss och förvandla oss.

Söndag förmiddag kom Guds Ande igen med förkrosselse och stark uppmaning att lägga det mörka i våra liv inför korset. Anden kom bildligt som en vind genom salen, drog med sig allt mörker, allt svart ut ur våra liv och det svarta blev som en gardin som hängde längst ner i salen och började brinna. Så måste vi låta synden i våra liv brinna upp Vi måste låta Andens eld få brinna i våra liv så all apati bara rinner bort. Vi vägrar att vara apatiska i en tid som denna när så mycket skakar. Vi måste brinna för Herren för att stå stadigt.
Christos berättade om en vision han sett för några år sedan och en rad kameler som gick genom öknen. Nu kom bilden igen men nu har kamelerna kommit fram till ett område av bete och vatten. Där är vi nu och nu fortsätter vi gå där vi är!

Efter förmiddagsmötet blev det fika med Pingsttårta som Diana bakat, oj oj oj, så gott!

Som sagt, vi kan inte med ord uttrycka den tacksamhet vi känner över Guds trofasthet och att han längtar efter att få komma på nytt, igen och igen mitt ibland oss.