Det finns bara en väg framåt: Livets väg

Det vi ser hända i världen omkring oss pekar mot en slutdestination. När Jesus undervisade var han tydlig: det finns bara en väg framåt, och det är Livets väg. Det är på den vägen vi vandrar tillsammans.

Ibland kan det finnas tusen anledningar att vilja dra sig tillbaka eller sakta ner, men jag brukar fråga mig själv: Vad är vinsten med det? Vi har ju korsfäst och begravt vårt gamla jag. Finns det verkligen något bättre än Jesus? Finns det någon annan som kan uppfylla våra liv med samma glädje och hopp? Jag har personligen inte hittat något på denna jord som kan mätas med Honom.

När vi vänder blicken till Jesus talar Han till den inre människan. Det är en gåva från vår Fader i himlen, genom den helige Ande och Jesu gärningar. Som en seriös lärjunge är det svårt att tänka sig ens en stund utan den helige Andes närvaro.

Jag tror att det vi saknar mest i Sverige idag är just Hans närvaro. Vi behöver lämna mer utrymme för den helige Ande. Min längtan är att få se Anden i funktion här i Jämtland. Men vi måste komma ihåg en sak: Den helige Ande tränger sig inte på. Han väntar på att vi ska förbereda en plats för Honom i våra hjärtan.

Jag såg nyligen ett klipp med Ingemar Helmner på Himlen TV7 där han betonade vikten av den helige Andes närvaro i våra samlingar. Han tog oss tillbaka till apostlarnas tid. Det var inte lätt för dem heller; de fick betala ett betydligt högre pris än vad vi gör idag, men de fullföljde sitt uppdrag. Nu är det vår tid. Vi har mandatet att föra evangeliet vidare.

Vi i Storsjökyrkan har ett tydligt uppdrag: att vinna, växa och vårda i Jämtland, och särskilt här i Östersund. Under ett seminarium nyligen lärde vi oss att det föds 2–3 nya liv i Östersund varje dygn. Vilken välsignelse! Varje nytt liv är också ett missionsfält för oss.

Jag ser verkligen fram emot vad Herren har planerat för oss som församling nu under februari tillsammans med Åke Carlson. Låt oss stå tillsammans och vinna Östersund för Jesus!

Är du redo att tillsammans med mig röja plats i ditt hjärta så att den helige Ande får fritt spelrum i vår stad?

Pastor Christos Harmanis

Gemensam gudstjänst med Hjärtecenter

Igår hölls den första gudstjänsten tillsammans med Hjärtecenter.

Det var en fin stund när vi tillsammans fick prisa och upphöja Jesus. Bengt vittnade om sitt helande från skrumplever. Läkaren som inte kunde förklara vad som hänt, kunde inte annat än hålla med Bengt när han visade på korset och sa; “men jag vet…” Det var ett smart drag då läkaren inte kunde säga annat. Vi tackar Gud för hans trofasthet och nåd!

Christos predikade med smittande inlevelse om den förlorade sonen. När sonen hamnat så långt ner han kunde i den situation han valt, återstod bara för honom en stund av reflektion och insikt. Det fanns ingen framtid för honom annat är att återvända till fadershuset och möjligtvis få bli en slav där.
Fadern i sin tur såg sonen på långt håll och trots att han stank av svin. kiss och bajs så kramade pappan om honom, klädde upp honom och ordnade en välkomstfest för sonen. Han fick tillbaka sin position som son.
Vi har flera exempel på människor i vår omgivning som “gått iväg” och hamnat på livets skuggsida. Nu är tiden för dem att komma tillbaka hem till gemenskapen med Gud och församlingen. Kommer vi att krama om dem när de kommer? Trots att de inte luktar som vi?

“Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn, så var det för mig att komma till Gud. Jag kände att där hörde jag hemma”…

Efter gudstjänsten bjöds vi på paj, sallad och god sås samt kaffe och kaka. Mums! Och framför allt en fin givande gemenskap.

Detta var som sagt den första gemensamma gudstjänsten som kommer att följas av fler, 1g/mån.

Julgudstjänst 14 december

Vi har så smått skapat en ny tradition, att ha julavslutning tillsammans med Belelförsamlingen. Det känns alltid så gott när vi får mötas som syskon under vår vandring till det himmelska. Medan vi är kvar här på jorden behöver vi stödja och uppmuntra varandra, tills vi hämtas hem av Jesus själv. Vi är inte skapade som individer med tyngdpunkt på eget intresse som gör att vi inte har tid för det Gud kallat oss till, att vinna människor och göra lärjungar. En del av derbyt att vi träffas, skapar relationer med syskon i andra församlingar. För hur det än är så tror jag att när Gud, vår Fader, himmelens och jordens skapare, ser ner på Östersund och Jämtland så ser han inte de olika församlingarna. Han ser sin sons kropp, Kristi kropp, med olika lemmar som ha olika uppgifter. Är vi kroppen så är Jesus Kristus huvudet varifrån kroppen hämtar information, kallelse, utrustning, ja allt vi kan behöva i vårt uppdrag. Uppdraget vi utför i en helige Andes kraft.

Den 14 december hade vi vår julgudstjänst med julgröt. På lördagen var vi några som hjälptes åt att ordna lokalen med bord och dukning på dessa. Det är en sådan glädje när man gör något för Guds rike, för Honom och hans församling. Någon sa på söndagen när personen klev in i lokalen; men så fint ni gjort, man blir glad av att komma in här. Det håller vi med om men inte bara beroende av utsmyckning i lokalen utan snarare att Guds Ande får fritt utrymme.

Vi inledde gudstjänsten med några julsånger innan Sam predikade en härlig predikan, som uppskattades av alla. En predikan om olika typer av gåvor, mycket uppmuntrande och utmanande.

Sedan var det dags att äta gröt och skinkstut som sedan avrundades med kaffe, saffranslängd och pepparkaka. Ett underbart sorl hördes i lokalen under tiden vilket visar att vi har behov av gemenskap och att få samtala med varandra. Det var inte mycket program men det var också menat så just med tanke på gemenskap.

Men vad är en julfest utan julevangeliet? Det är som en bil utan ratt, den viktiga detaljen som styr festens riktning! Även i år fick vi höra den både på svenska och jämtländska. Elsy Forss och Bengt Hannersjö gjorde detta så bra!

En annan sak som hör till julfest och julavslutning är godispåse till barnen. Detta inleddes med att bjuda fram barnen att sjunga ”Nu tändas tusen juleljus” tillsammans med oss vuxna. Sara och Viggo kom fram som på en given signal. Det sjöng med av hjärtans fröjd. Så fint! Sedan fick de var sin godispåse. Resterande barn/ungdomar fick en godispåse samt några vuxna med barnasinnet kvar. Egentligen skulle vi alla ha fått en påse var då vi är barn i Guds rike.

Efterföljande arbete med att iordningställa lokalen och röja i köket gick som en dans. Så lätt att jobba när vi alla hjälps åt.

Stort Tack till alla som hjälpte till och bidrog med olika saker!

God fortsättning på Julen och en önskan till er alla om ett riktigt Gott och Välsignat Nytt År 2026!

Vi ses den 11 januari kl 11.00 till årets första Gudstjänst.

En julafton med Jesus i centrum!

Haft en underbar julafton hos vänner. Vi var nio personer som samlades och Jesus fick stå i centrum från första stund.

Vi började vid lunchtid med kaffe och kakor och under fikat fick vi tala om hur vi kommit till tro. Det var så underbart att höra de olika bakgrunder som vi haft och hur Gud har lett oss vidare.

Vi fortsatte med bön och lovsång till Guds ära.

På em var det dags för julmaten som vi var och en bidraget med.

Underbart gott!

Samtalen fortsatte att handla om Jesus och den tid vi lever i. Fokus blev inte på julklappar (vi hade inga) och TV-tittande utan på vår frälsare.

Har inte haft en sådan härlig och fridfull julafton sedan jag var barn.

En underbar dag!!

Inger

Bönedag lördagen den 15 november

Det hela började i oktober 2024 då Christos, Maritha och Maggan var i Albanien. Vid en frukost när vi satt vid köksbordet och samtalade, råkade Christos nämna en tanke han hade, att ordna en stor bönehelg i Maj 2025.

Tiden gick och vi närmade oss våren 2025, plötsligt insåg vi att vi inte skulle hinna med förberedelserna till Maj. Vi beslöt att skjuta på Bönehelgen till September.

I April kom ett brev från Terje och Helene Nordbö i Göteborg. De frågade om vi kunde upplåta vår lokal till en bönehelg i Maj. Vi tackade då ja och vi fick en Bönehelg i alla fall. Gud hade en plan. med Maj.

Inför September insåg vi också att vi inte skulle hinna med förberedelserna så vi flyttaden fram konferensen till November. Christos träffade Christian Heim som önskade få komma en helg så vi bjöd in honom till en helg i September, en helg av undervisning och bön. Det blev en fantastiskt uppmuntrande helg för hela församlingen och besökande från andra församlingar.

Under denna tid hade vi kontakt med Johnny Foglander då vi önskade att han skulle komma till vår bönekonferens. Han informerade vid ett tillfälle att det fanns planer på en nationell bönehelg helgen den 14-16 november. Vi tog beslutet att koppla med denna helg, tillsammans med Johnny och organisationen “Tillsammans för Sverige”. Då bestämde vi också att vi skulle begränsa bönen till en heldag som blev på lördagen mellan 10.00 och 17.00 Vi skickade inbjudan till samtliga pastorer, präster och församlingsledare som finns i Pastorsfrukostnätverket att informera och bjuda in medlemmarna till en Öppen bönedag för Östersund, Jämtland och Sverige.

Dagen den 15 November började med en Zoom-sändning från Johnny Foglander där också Marcus Blom delade ett tilltal som han fått från Herren om att Guds folk i Sverige behövde samlas till gemensam bön. Som grund för dagen hade vi Joel 2:15-17 om att pålysa en hel fasta och sammankomst. Trots trassel med uppkoppling till nätet kunde vi ta del av det som delades vilket var väldigt uppmuntrande och det samlade oss att gå i en och samma riktning.

VI hade delat upp dagen i tre delar med olika personer ansvariga för olika delar av dagens ämnen. Vänner som tidigare varit del av församlingen kom och vad med. Den starka upplevelsen av enhet med dessa vänner var otroligt uppmuntrande för oss alla.

De böneområden vi gick in i var

• en sann Andens enhet, att försoning fick ske där behov av detta fanns, att relationer över gränser helades. VI bad om en större Gudsrikesvision lokalt.

• En ny pingst där Herren fick döpa oss i kärlekens eld och att gemenskapen från urkyrkan skulle få återupprättas.

• En bönens Ande över Guds folk som ger den inre maningen och glädjen att be.

• Profetian om den likgiltighet som gripit församlingen måste ge vika, att det andliga ledarskapet får ny frimodighet att stå upp för Guds sanningar.

• Fälten vitnar till skörd och vi bad om skördearbetare, en folkrörelse där Gud når den sökandes hjärta.

• Det som sker i ungdomsvärlden, den nya Josuagenerationen som idag växer fram fri från bindande tradition, att Gud håller sin beskyddande hand över dem och att de växer i rätt riktning att bli Guds medarbetare i den sista tiden.

• Vi välsignar Israel därför att de är Guds utvalda folk och har en viktig del i den sista tiden. De har en viktig del när det gäller Jesu återkomst. De ska komma tillbaka och bli frälsta på samma sätt som vi blivit frälsta, vi som är inympade i det äkta olivträdet.

När klockan närmade sig 17.00 och vi var klara med dagen var vi så upplivade och inte trötta. Så uppmuntrande av Gud att styrka oss, sitt folk, att be och inte tröttas.

Vi ser fram emot nästa bönedag, detta gav sannerligen mersmak.