Bönedag lördagen den 15 november
Det hela började i oktober 2024 då Christos, Maritha och Maggan var i Albanien. Vid en frukost när vi satt vid köksbordet och samtalade, råkade Christos nämna en tanke han hade, att ordna en stor bönehelg i Maj 2025.
Tiden gick och vi närmade oss våren 2025, plötsligt insåg vi att vi inte skulle hinna med förberedelserna till Maj. Vi beslöt att skjuta på Bönehelgen till September.
I April kom ett brev från Terje och Helene Nordbö i Göteborg. De frågade om vi kunde upplåta vår lokal till en bönehelg i Maj. Vi tackade då ja och vi fick en Bönehelg i alla fall. Gud hade en plan. med Maj.
Inför September insåg vi också att vi inte skulle hinna med förberedelserna så vi flyttaden fram konferensen till November. Christos träffade Christian Heim som önskade få komma en helg så vi bjöd in honom till en helg i September, en helg av undervisning och bön. Det blev en fantastiskt uppmuntrande helg för hela församlingen och besökande från andra församlingar.
Under denna tid hade vi kontakt med Johnny Foglander då vi önskade att han skulle komma till vår bönekonferens. Han informerade vid ett tillfälle att det fanns planer på en nationell bönehelg helgen den 14-16 november. Vi tog beslutet att koppla med denna helg, tillsammans med Johnny och organisationen “Tillsammans för Sverige”. Då bestämde vi också att vi skulle begränsa bönen till en heldag som blev på lördagen mellan 10.00 och 17.00 Vi skickade inbjudan till samtliga pastorer, präster och församlingsledare som finns i Pastorsfrukostnätverket att informera och bjuda in medlemmarna till en Öppen bönedag för Östersund, Jämtland och Sverige.
Dagen den 15 November började med en Zoom-sändning från Johnny Foglander där också Marcus Blom delade ett tilltal som han fått från Herren om att Guds folk i Sverige behövde samlas till gemensam bön. Som grund för dagen hade vi Joel 2:15-17 om att pålysa en hel fasta och sammankomst. Trots trassel med uppkoppling till nätet kunde vi ta del av det som delades vilket var väldigt uppmuntrande och det samlade oss att gå i en och samma riktning.
VI hade delat upp dagen i tre delar med olika personer ansvariga för olika delar av dagens ämnen. Vänner som tidigare varit del av församlingen kom och vad med. Den starka upplevelsen av enhet med dessa vänner var otroligt uppmuntrande för oss alla.
De böneområden vi gick in i var
en sann Andens enhet, att försoning fick ske där behov av detta fanns, att relationer över gränser helades. VI bad om en större Gudsrikesvision lokalt.
En ny pingst där Herren fick döpa oss i kärlekens eld och att gemenskapen från urkyrkan skulle få återupprättas.
En bönens Ande över Guds folk som ger den inre maningen och glädjen att be.
Profetian om den likgiltighet som gripit församlingen måste ge vika, att det andliga ledarskapet får ny frimodighet att stå upp för Guds sanningar.
Fälten vitnar till skörd och vi bad om skördearbetare, en folkrörelse där Gud når den sökandes hjärta.
Det som sker i ungdomsvärlden, den nya Josuagenerationen som idag växer fram fri från bindande tradition, att Gud håller sin beskyddande hand över dem och att de växer i rätt riktning att bli Guds medarbetare i den sista tiden.
Vi välsignar Israel därför att de är Guds utvalda folk och har en viktig del i den sista tiden. De har en viktig del när det gäller Jesu återkomst. De ska komma tillbaka och bli frälsta på samma sätt som vi blivit frälsta, vi som är inympade i det äkta olivträdet.
När klockan närmade sig 17.00 och vi var klara med dagen var vi så upplivade och inte trötta. Så uppmuntrande av Gud att styrka oss, sitt folk, att be och inte tröttas.
Vi ser fram emot nästa bönedag, detta gav sannerligen mersmak.